Weell
En typisk tentapluggsdag
9.30. Går upp.
11.10 Är framme i skolan. Börjar statistikplugga. Fastnar på första uppgiften. Får hjälp av klasskamrater. Förstår till slut. En av mina nära vänner och jag är ovänner. Det tär lite på en, så jag undviker att prata med henne för att kunna koncentrera mig på plugget.
12.40 Får mindre sammanbrott inne på toaletten, tycker synd om mig själv och gråter en skvätt, en naturlig följd av för lite sömn.
12.45 Lunch. Går och äter med ett gäng kursare på Landalarestaurangen. Äter köttfärslimpa, funkar helt okej. Stannar till på konsum på vägen tillbaks och köper bananer&godis.
14.15 Sätter igång igen.
20.00 Kommer på att jag inte ätit något sen kl 13, värmer en billys-pizza i micron, avskyr smaken men behöver energin.
23.00 Skrattar åt allt, är jättetrött och allt blir helt plötsligt jätteroligt.
23.30 Mamma ringer och är sur för att jag ska åka omkring med laptopen mitt i natten. Förstår henne, det var lite korttänkt.Har dock sällskap till Redbergsplatsen med Robin i klassen. Kommer hem rätt smidigt.
Ska strax sova och ladda inför en ny dag.
Svar på kommentar
Det finns många argument att framföra i frågan men nu ska jag återgå till mina studier.
Men snyt dig, unge.
Det är underbart att se hur kvällstidningarnas journalister hanterar nyhetstorkan. På http://www.expressen.se/nyheter/1.774953/richard-11-ar-arg-pa-kungen berättas om elvaårige Richard som är arg på kungen som tjänar för mycket pengar.
"- Jag skulle göra så att allting var rättvist. Om folk jobbar och sliter och inte tjänar så mycket, och sen kommer en annan och tjänar mycket mer, så är det orättvist. Så vill jag inte att det ska vara." säger Richard förnumstigt.
Väx upp. Om elvaåringar visste vad generalisering var så kanske man kunde anklaga pojken för detta. Han kan ju växa upp och gå en 5-årig högskoleutbildning, sen tycker han nog också att han bör tjäna mer än de som kanske sliter lika mycket på ett mindre kvalificerat jobb.
Jag påstår dock absolut inte att kungen har särskilt avancerade arbetsuppgifter, skattebetalarna bör inte heller betala för vad hans slöa barn tar för sig. Så i den frågan har ju Richard rätt.
Men ack vad det märks att hans, förmodligen, vänstersympatiserande föräldrars åsikter lyser igenom.
Om jag skaffar barn så ska jag pränta i dem från födseln att "Jag ska skaffa en bra utbildning. Om jag lyckas med detta så kommer jag vara värd högre lön än han som säljer korv i korvkiosken"
Punkt.
Hard work
Jag hatar att jobba, det kan jag villigt erkänna. McDonald's kan vara en av jordens stressigaste arbetsplatser. Det är svårt att ha hopp om mänskligheten när gästerna först är otrevliga när de köper maten och sedan går ut och svinar ner i matsalen. Var är er uppfostran, er hyfs?
Nåja. Igårkväll åkte jag hem till Katta direkt efter jobbet och spanade in hennes nya studentlya. Vi gjorde några krafttag och packade upp det mesta av hennes miljontals pinaler. Det blev jättemysigt, måste jag säga!
Åkte hem imorse, Katta började jobba på hemtjänsten kl 8 så vi gick upp rätt tidigt... ska sova en stund nu och sen luncha innan jag åker ner till mitt underbara jobb.
Puss
Jag vill vara liten och lättskrämd
På bussen hem idag så började jag fundera över när jag kände mig riktigt rädd senast. Och då menar jag inte ångestfylld rädsla, för det känner jag över alla tentor och tentaresultat och det var ju inte så längesedan man utsattes för något sådan senast.
Nej, jag menar rädsla av typen jag-vågar-inte-sova-det-är-mörkt-det-kan-finnas-ett-spöke-i-hörnet-där-borta-rädsla.
Som den gången i lågstadiet då jag läste en bok om en ond docka som hemsökte en liten flicka. Jag gömde raskt undan min porslinsdocka i klädkammaren och det var sällan jag vågade mig in dit utan att känna en kall kår utefter ryggraden...
Jag var nog ett ganska fegt barn. Länge sov jag med täcket över huvudet med bara en liten glipa för andningens skull. Jag ville inte se något av mörkret utanför det trygga och varma täcket.
När jag blev lite äldre så skrämdes jag fortfarande av skräckfilmer. Liksom flera av mina vänner vågade jag inte svara i telefon på ett tag efter att jag sett The Ring.
Kanske beror det på att det inte längre kommer några nyskapande och revolutionerande filmer inom genren men det var längesen jag blev skrämd av en skräckfilm.
Numer är det annat som skräms. Tentor, utbildning, vad ska jag göra av mitt liv? Kommer jag någonsin träffa någon värd att älska?
Sådana rädslor försvinner inte fastän mörkret flyr mot morgonen.
Jag vill vara liten och mörkrädd.
Dock kan jag erkänna att jag fortfarande ibland tittar under sängen innan jag lägger mig för att se så att det inte finns någon som kan sticka ut en kall hand och gripa tag i mig...
En resa till rivieran
Att ligga och borra ner tårna i sand som egentligen är för varm för mina stackars små fötter slätar över det faktum att jag som enda franskspråkig i min familj förväntades spruta ur mig långa sammanhängande, grammatiskt korrekta meningar varje gång jag såg någon ur lokalbefolkningen.
Eller nu ljög jag kanske. Min käre far tror trots allt att han minns lite av fransklektionerna han tog back in the days, det vill säga på 60-talet. (1900talet då alltså, inte 1800 som man kanske kunnat tro)
Åtminstone trodde han sig behärska lite av detta baguettespråk tills dess att han något indignerat hade svårt att göra sig förstådd när han spatserade in på ett pizzaställe och frågade vilket väder de stängde vid. Naturligtvis var det stängningstiden han undrade efter. Nåväl. Han kan en del franska fraser, min far. Han blandar bara ihop dem.
Ibland gör det inte så mycket. Andra gånger kan det lätt leda till en del missförstånd, som den gång han stolt berättade "min dotter är en get", vilket jag verkligen inte hoppas att han hade för avsikt att säga.
Ingen resa utan en del eskapader. Första kvällen övernattade vi i Nice, vilket var trevligt trots att vårt hotell låg på en något tveksam adress. Då vi glatt hade förstått att det låg precis vid flygplatsen ansåg vi, eller rättare sagt min mor, detta mycket praktiskt, vilket det också var.
Det var ju bara ett extra plus i kanten att det också råkade ligga i glädjeflickornas mest populära kvarter. Jojomen, fina flickor, ibland med något tvekande könstillhörighet, med höga lackstövlar och nätstrumpor stod i varje gathörn när vi gick hem på kvällen. Som hämtade ur "Pretty woman". Minus Julia Roberts fastän en av dom liknade Richard Gere till viss del.
Deras absoluta favoritkorsning låg precis utanför Nice.s motsvarighet till Universeum. Min syster ville fotografera dessa glädjeflickor. Jag gick mest och fnissade vid tanken på att det skulle springa massa prostituerade utanför Universeum på Korsvägen...
En annan dag var vi i Antibes. Det var en rätt fin stad, dock hade vi oturen att bli jagade av en pundare som kan ha varit den mest indiskreta ficktjuven någonsin. Min syster tror att det var hennes kropp han var ute efter. Sån tur hade jag att han med sin utsökta smak ratade mig. Jag är hedrad.
Att min far envisades med att springa runt med en karta som var stor som en mage efter för många croissanter gjorde inte det hela bättre. Den riktigt skrek "Jag är turist! Råna mig!"
Till slut lyckades vi, med karta, fly in i en liten delikatesshop där min far, gudskelov på engelska, försökte förklara för butiksinnehavaren vad som pågick. Dock uppstod ett litet missförstånd då innehavaren trodde att vår förföljande påtända druggie var min fars bästis.
Pappa: "He follows us. We're afraid"
B.innehavare: "Your friend?"
Nåväl. Druggien försvann och allt blev bra. Förutom att vi ägnade två timmar åt att leta upp bussen hem och att min syster trodde att alla hon såg var lika galna som vår tidigare förföljare.
Nu kan detta låta som en av de värsta resorna någonsin men det var det inte, inte alls. Det var en trevlig och mysig resa men det är skönt att vara hemma. Borta bra men hemma bäst?
Så sant, så sant
full of big girl things
and everyday I wish I was small
I've been counting on nothing
but he keeps giving me his word
and I'm tired of hearing myself speak
do you get weary? do you ever get weak?
how do you dream when you can't fall asleep?
I've been wondering what you're thinking
and if you like my dress tonight
would you still say you love me under this ordinary moonlight?
I'm so afraid of what you'd say
I'd like to know if you'd be open to starting over from scratch
I'd like to know if you'd be open to giving me a second chance
Det är försent för oss. Missförstånden har staplats på varandra och har blivit en sörja som inte går att se igenom.
Censur
Det rullar på...
Självförtroendet är trots detta i botten...Jag gillar inte att bli gjord till allmänt åtlöje, jag är inte en tjej som trånar efter killar men tyvärr tror väl folk det nu. Jag vill inte bli sedd som svag när jag tar det hela med ro, jag vill inte att man tror att jag gråter när jag är likgiltig.
Jag är inte sådan att jag desperat hoppar till nästa häst direkt och därför uppfattas det som att jag genomgår någon slags sorgetid efter varje kille även om jag inte brytt mig nämnvärt.
Det är lätt att tappa tron på att man någon gång ska bli lycklig.
Sektionsmöte
För det första tycker jag att vi valde helt fel sektionsordförande. Valberedningen hade nominerat Philip, som har erfarenhet från både sektionsarbete och kårarbete samt är en vettig person rent allmänt. Inför mötet var det en tjej som motnominerade sig med motiveringen att hon hade lämnat ifrån sig sin häst och nu kände för att bli sektionsordförande (...)
Hon har ingen erfarenhet från någon form av kommitéarbete och kan därmed inte rimligen förstå hur mycket tid det kommer att ta, hon har ingen aning om hur kåren fungerar, inte heller har hon ens varit på ett sektionsmöte som hon nästkommande år väntas leda.
Nog om detta.
Varje år utses revisorer som ska granska varje kommittés bokföring för att se att det inte förekommit några oegentligheter. Har det förekommit något fuffens så ges inte ansvarsfrihet till ordförande och kassör i sagda kommitté, vilket i stort sett innebär att dessa inte får ut någon examen förrän bokföringen är komplett och riktigt. Allt detta för att kontrollera att sektionens pengar inte går till några enligt stadgar ej godkända aktiviteter.
PR-föreningen på vår sektion av årgång 2006, också kallat QQ7, gjorde vid överlämningen till detta års QQ7, av med 330 kr/person vilket de bland annat hyrde en spårvagn för att åka runt och supa i. Policyn för internkonsumtion säger att man högst bör spendera vad som jämförs med en lunch på kårrestuarangen, dvs högst 80 kr. Alltså fick inte QQ7-06 ansvarsfrihet, vilket upprörde vissa av medlemmarna så till den vida grad att de
a) gick till personangrepp mot revisorerna
b) gick till angrepp mot oss i isex och påstod att vi då borde betala omslipningen av ett golv som blev förstört när vi anordnade en julfest för sektionens medlemmar. Detta är fullkomligt absurt då de åkte runt i den förbannade spårvagnen för sitt eget höga nöjes skull och dessutom var odrägliga och förstörde för vår fest när de kom tillbaka från åkturen. Vår fest, som vi, som sagt, anordnade för sektionens medlemmar.
I övrigt kan nämnas att vår motsvarighet till deras överlämning bestod av lite vin och en ostbricka, vilket var mycket trevligt och helt tillräckligt.
c) Ansåg att man borde göra ett undantag för dom eftersom de arbetat så hårt för sektionen. Som sagt är vårt arbete helt ideellt, vilket de kände till innan de sökte till QQ7. Vi får mat när vi arrrangerar olika aktiviteter men att hyra en spårvagn och åka runt i för sektionens pengar är helt befängt enligt min mening.
Så jag har varit lite upprörd ikväll. Nu ska jag läsa lite mer ekonomi och sedan sova.
Känns skönt att vara back on track efter cortegen.
Puss puss
Bra, mamma
På telefon innan idag, det var väl lite smålustigt mitt i allt elände (vad har jag egentligen för relation till mina föräldrar nu för tiden?):
Mamma: Ja, jag ringde för att jag förstod att du mådde lite dåligt
Jag: Jaa, joo, hur förstod du det då?
Mamma: Jo, du har ju inte varit inne på msn eller skrivit något på bloggen idag...
Mamma, du kan vara världens gulligaste.
Bra Aftonbladet
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1047753,00.html
Massakern är såklart oerhört tragisk men i övrigt kan man ju reflektera över Aftonbladets matematiska baskunskaper, en 23åring som var 3 år 1982? Hur går det ihop?
It is the best of times, it is the worst of times
J'voudrais m'arrêter
J'peux plus respirer
Dans ce monde parmi vous
Phantom of the opera
Ska sova nu men avslutar med några rader från filmen
Think of me, think of me waking
silent and resigned
Imagine me trying too hard
to put you from my mind
Recall those days
look back on all those times
think of the things we'll never do
there will never be a day when I won't think of you
